Jakten på det perfekta morgonteet går vidare...
Förutom att jag just insåg den totala bristen på Assamteer här hemma så är det också rätt sällan jag har speciellt mycket Ceylonvarianter i skåpet. Synd, för jag gillar Ceylonte. När det är bra är det en utmärkt ledsagare till såväl salta som söta saker och de dagar man inte känner för alltför stora utsvävningar.
Här en sort som jag naturligtvis precis upptäckte inte finns i High Teas sortiment länge(eller åtminstone för tillfället). Typiskt. Ber om ursäkt för det.
Fick betala £2.50 för 100g, frakt för 3x100g te gick på £6.
Det doftar mjukt och liksom lite tjockt om det här teet när jag sniffar på det i burken jag hällt upp det i. Neutralt men något slags svagt fruktig underton, kanske lite...läder? Trivsam, enkel tedoft. Första gången jag bryggde blev det våldsamt mörkt på väldigt kort tid, något jag inte var beredd på även om smaken inte alls led särskilt mycket av det efter att jag tillsatt mjölk, alls ingen rivighet eller beska. Morgonen efter var jag lite mer med i matchen så jag drog ned på blad och vaktade tiden noggrannare.
Imboolpitia(eller som det står på den tryckta etiketten på påsen-Imboolitia. Viss oklarhet råder) är en plantage som ligger tedistriktet Kandy, ett område nästan exakt i mitten av ön Sri Lanka. utöver detta vet jag inte mycket, googlar man kommer det mest upp träffar från te-grossister och liknande.
Smaken är inte särskilt komplex eller upphetsande som så, det är basic ceylonte hela vägen men utöver en släng av citrussyra-som jag personligen inte gillar så värst-inga större fel på smaken. Ytterst vardagligt te men jag gillar att det går att brygga starkt, bra de dagar man behöver lite extra övertalning för att komma igång. Jag kommer säkert använda det i improviserade blandningar också. Men som sagt, pass på med bladmängd och/eller bryggtid så du inte får ett odrickbart te...
No comments:
Post a Comment