Kikyo sencha från Hakoniwado.

grävde upp en gammal Nordic Lounge-platta så; Luomos Tessio är vad jag lyssnar på



Sist ut bland grejerna från Hakoniwado är detta, ett mjukt trevligt sencha vars ursprung i likhet med alla butikens teer ligger i Yame, långt söderut i provinsen Fukuoka. Inte för att jag är någon expert på japanska tedistrikt, eller så.


Mörkt gröna, ganska jämna blad som doftar varmt med en lätt anstrykning av frukt i påsen.

Har provat att brygga detta vid både 60° och 70° och föredrar nog det senare. Den som vill ha ett mjukare te väljer en lägre temperatur. Därmed inte sagt att det är taggigt från början, tvärtom. Det är jag som vill ha lite udd.

Smaken är inledningsvis ganska jämntjock, något påminner om bomull som fyller upp munnen och första intrycket var att det kanske var lite mesigt, så fritt från skarpa hörn var det. Jag saknar lite det friska som ibland kan uppträda, det var delvis därför jag senare bryggde vid högre temperaturer.

Något nötigt och sött på det där viset som egentligen inte är sött dominerar och är nästan i överkant.
För mig, vill säga.

Visst tungkviller kan dock förnimmas.

Sammanfattningsvis tycker jag nog att detta är ett bra te i så måtto att det visst framgår att det är av god kvalitet men kanske inte tillfullo i min personliga smak. Det är värt sitt pris och jag skulle inte bli ledsen om jag blev bjuden på det, men om jag ska till att beställa några påsar i fullstorlek väljer jag nog något annat.

Testa gärna själv och se, kanske hittar du en ny favorit?


Kikyo kostar ¥2900-runt 250 kr-för ett hekto och som tidigare nämnts bör billigaste frakt ligga på en trettilapp. Här.

Tespaning #3.

lyssnar på...Iryoil Malgeum från Loveholics platta NICE DREAM

Junjou Romantica ep11: Miyagi och Shinobu dricker sakuracha* under hyfsat generade former.

Nån som druckit sånt?



*=Länken tar dig till wikipedia vars rubrik är sakurayu -lit. körsbärsblomsvatten(och inte te) men jag är hundra på att Miyagi sa just sakuracha. Vilket ju känns rimligt. Finns säkert mer än ett ord, japanerna har ofta ett gäng synonymer. 

Oaklands Assam TGFOP från Te-Centralen.

idag lyssnas det på...gamla svenska new age-gubbar; Leif Strands Taurus*



Det har varit klent med nytt här ett tag, ledsen för det. Har hållit mig undan internettet till stor del ett tag för mina ögon har inte riktigt pallat trycket.

Behöver glasögon! :O

Skrämmande och egenartat. Nåja, de kommer förhoppningsvis snart så jag slipper känslan av att ha nåt slags rökig slöja i synfältet...

Dricka te var det ja...
Idag en provpåse svart indiskt från Te-Centralen som jag tänkte kunde passa nu när det är kyligare temperaturer ute. Plus åtta och mörka moln vid horisonten. 

Påsen innehöll detta:

Ingen märkvärdig doft från bladen vad jag kunde känna, men mitt luktsinne har fluktuerat hej vilt de senaste dagarna, anledning okänd. De ser ju helt okej ut i vilket fall, en och annan knopp och överlag jämna och fina.

Bryggde i kanna idag för trivselfaktorns skull. Höst!

Redan medan jag hällde upp vattnet slog en tydlig doft av choklad emot mig, något jag inte stött på i ett Assam tidigare. Det var en trevlig överraskning.

Även det upphällda teet håller en not av choklad, om än svagare. Smaken är mjuk, lätt söt men har det där robusta som är så karaktäristiskt för den här sortens te. Bittert på det bra sättet.
Går utmärkt att dricka utan mjölk, faktiskt så tror jag att de som av vana dricker sådana här teer så har mycket att hämta här.

Har bryggt som jag brukar med svarta teer så jag har tyvärr inga exakta parametrar, ögonmåttar i de allra allra flesta fall, det blir bra ändå. Däremot lät jag det inte dra de fem minuter som butiken anger, det skulle ändå inte blivit i min smak, utan kortade tiden.

Te-Centralen vill ha 69 kr för ett hekto av det här och det tycker jag känns som en riktigt bra nivå. Ett trivsamt Assam i mellanprisklassen, för att travestera Nattsudd.** 
Lyste upp en morgon som denna när det verkligen inte gick att låtsas att det var sommar längre. 

Köps här.








*=kan fortfarande inte fatta att plattan(som jag ägt på vinyl sen tidiga nittitalet) inte gick att uppbringa i digital form i någon för ändamålet specialiserad butik(iTunes store etc) eller från andra källor(host). eBaysäljare ville ha $70 för en skraltig gammal cd av en artist som världen varit frapperande ointresserad av i decennier. Till slut fann jag via Amazon en säljare i Tyskland ett ex till skäligt pris.
 /rant
Alla låtar är inte superbra men just denna-Taurus(det är nån slags stjärntecken-temaplatta) är riktigt bra. Mitt eget tecken är rätt styvmoderligt behandlat liksom i merparten av alla väggalmanackor världen över. Suck.

Ledsen f ö att länka till Spotify som inte kanske alla har men på tuben finns bara ett klipp med nån töntig röst i början som skär sig med musiken.

**=Sveriges mest saknade tv-program, iallafall i detta domus. Ge ut skiten på dvd, nu! Är det nåt som vore värt att lägga licenspengar på så är det väl det! 
Den som är obekant med programmet kan a) skämmas grovt och b) börja titta här. Å hör sen.

Genmaicha från Obubu.

lyssnar på...Yubi från Shimamiya Eikos Perfect World



Obubu-eller Kyoto Obubu Tea Plantations som de ju faktiskt egentligen heter-har jag handlat från några gånger, nu senast för en påse av årets kabusecha samt ämnet för dagens post; deras genmaicha.

Jag gillar genmaicha. Det är lättbryggt och otvunget och passar utmärkt till mat för en stackare som jag som helst dricker te även till maten.

Hittills har jag mest köpt mitt genmaicha från Yuuki-Cha men nu sammanföll sinandet av lagret här hemma med min beställning från Obubu så eftersom jag vet att frakten bara tar ca fem dagar så slog jag till medan jag ändå höll på.

Skillnaden på de genmaicha jag druckit på sistone och den här varianten är att det är gjort på bancha och inte tidigare skördat te. På tegården blandar man sitt eget Yanagi bancha* med genmai/rostat ris till detta te och även riset går att köpa separat för den hågade som vill blanda sitt eget genmaicha eller kanske strössla över mat. Kul idé.


Hursomhelst, här är en bild på de torra bladen:

här kan man skymta anledningen till att folk kallar det 'popcornte'; några av riskornen har poppat under rostningen

De har en mild, grön och fräsch doft som av någon anledning får mig att tänka 'sommaräng'. Stora, ojämna och grova blad med en djupgrön vacker färg.


Iom att detta är gjort på lite grövre blad så rekommenderar man en högre vattentemperatur än jag oftast  använt mig av; 90-100°C mot mina 80.  Annars höll jag mig till de parametrar jag kommit fram till att jag gillar-en rågad msk till en av mina standardkoppar. En första bryggning på en halvminut. Sedan i/ur och den tredje på ytterligare en halvminut. Får intrycket att detta te är lite uthålligare än Yuuki-Chas, det kvillrar en aning på tungan när jag dricker den tredje omgången.

Smaken är mild och helt utan kanter, möjligen är riskaraktären lite svag men det kan ju vara jag som behöver skopa i lite mer te för att få den smak jag vill ha.

Jag skulle naturligtvis skaffat en påse rent bancha också för att bilda mig en uppfattning om hur bas-teet smakar men det visste jag-för att travestera Hans Villius-inte då.

Med 1 1/2 gånger så mycket te blir smaken bättre men se upp, en minuts bryggtid och smaken slår över i det där lite otrevligt syrliga iallafall jag helst slipper. Någonstans mellan 30 sek och den där minuten borde funka.

Tycker nog att Yuuki-Chas te har övertaget men det är en orättvis jämförelse då deras är gjort på den första skörden. Priset är i det närmaste likvärdigt. Obubus variant står sig som ett helt okej genmaicha som efter att man listat ut hur man vill ha det ger en prisvärd kopp, möjligen en liten aning ospännande. Fast i de lägen man vill ha sånt här te kanske det är det sista man längtar efter? :)

Har inget emot att köpa det här fler gånger.

Frakten är efter vikt; en påse på 100g skeppas för ¥420, två går på ¥600. Båda gångerna har det som nämnts tagit paketet fem dagar att nå Sverige, men nu senast var det en helg emellan. Imponerande snabbt.



*=läs gärna informationen ang vad ordet bancha betyder i olika regioner i Japan~